Varför så lite byggmaterial på Second Hand

Det slängs på tok för mycket i vårt samhälle. Gamla saker är väl en sak (även om jag tycker att det många gånger skulle gå och ta reda på mer), men när helt nya saker kastas går det inte att komma ifrån att det är slöseri och systemfel.

Det kommunala bostadsbolaget renoverar lägenheter och utanför huset står flera containers där man slänger skräp m.m. Jag tycker dock inte att allt är skräp. Det finns rätt gott om användbart material som lämnas för att brännas eller deponeras på tippen.

På bilden till höger syns ett stort knippe splitter nya vitlackerade lister med längder upp åt två meter och däröver. I andra containers skymtar regelbundet allt från nära på halva gipsskivor till ventilationsrör. Allt fullt användbart och helt nytt. Sedan tillkommer naturligtvis allt gammalt utrivet material som också det många gånger går att använda.

På nästa bild syns flera långa helt nya (dyra) panelskivor av MDF som ligger i containern för brännbart på tippen. Flera av skivorna är endast ursågade lite i kanterna.

Vad säger miljöpolicyn?

Jag är övertygad om att både det kommunala bostadsbolaget och flera av de olika firmorna som anlitats för renoveringarna tänker miljö, i alla fall på pappret - man har miljöpolicys som man säkert är stolta och nöjda med. Men som jag funderat på tidigare, så är frågan hur djupt ner i verksamheten miljöpolicyn egentligen sipprar. Om alla miljöpolicys fina ord hade sipprat ner i verksamheten ordentligt, borde det skära i hjärtat att slänga helt nya och användbara material direkt på tippen.

Vad göra med överblivet byggmaterial då?

Om man inte har möjlighet att återanvända materialet själv kunde man kanske lämna det till välgörande ändamål. Det är dubbel nytta - dels sparar man miljö och resurser och så hjälper man människor med behov. Varför kunde inte företag och hantverkare i lite större utsträckning lämna saker till Second Hand?

Mjölk med utgångsdatum

Vad händer med en mjölkliter som gått en dag över utgångsdatum?

Ja, butiken sorterar normalt bort den och "svinnar" den, d.v.s. slänger den i soporna.

Vad gör jag då om butiken missat att slänga den och ser den i butikshyllan?

Ja, det är förmodligen inte fel på den i alla fall (mjölk kan gå flera dagar över datum utan problem) och jag kommer att förbruka den redan idag eller imorgon, så visst kan jag köpa den. Först tänker jag köper den om jag får den lite billigare, men när jag frågar en personal så får jag veta att butiken inte rear mejeri.

Vad gör jag nu? Ska jag låta en helt OK mjölkliter kastas i soporna, eller?

Men efter en stunds övervägande så köper jag den i alla fall.

Varför slänga en fullt OK mjölk? Mat kostar oerhört mycket resurser att producera och det är rent ut sagt förfärligt oansvarigt av oss att slänga så mycket mat som vi slänger. Vi måste hitta sätt att ta vara på den mat vi producerar.

Nytillverkade strömkablar direkt på tippen

Skrivartillverkaren Brother packar två strömkablar till sina skrivare, en vanlig svensk och en engelsk med tre stift som inte går att använda här, utan bara duger till att kastas direkt i återvinningen.

Om man räknar på 100 000 enheter blir det en hel långtradare om 20 ton kablar som tillverkas enbart för att kastas!

Här är Brothers svarsmejl:

"Tack för din fråga och dina synpunkter och ditt engagemang för miljön.  Brother är väldigt engagerad i miljöarbetet på alla nivåer. Det gäller fabriker, distribution och lagerhållning. Sedan en tid tillbaka så är merparten av våra produkter anpassade för de nordiska länderna och lagerhållningen är centraliserad för de nordiska kunderna och återförsäljarkanalerna. 

Den extra kabel som du nämner är avsedd för nya elinstallationer i Danmark. De har två system där nyinstallationer har den kabeln med tre stift och de gamla installationerna kan använda den andra kabeln som då är likadan för Sverige, Norge och Finland. Ett krav för CE-märkningen är att båda kablarna då finns med i kartongen. Miljövinsten i att ha en modell för hela Norden överväger dock miljöbelastningen med den extra kabeln."

Svaret förklarar att det är mer rationellt och må hända mer lönsamt för Brother att bara ha en modell för hela den nordiska marknaden, men det förklarar inte hur det ger en miljövinst.

Om man går in på Brothers hemsida och läser om deras miljöarbete får man reda på att det är grundat på den japanska ”Mottainai” -mentaliteten  (ett ord som uttrycker sorg över något som gått till spillo utan att ha använts till fullo). Följ länken och läs - det är en intressant text och där står bl.a. följande:

"Att använda alla material och varor varsamt och visa hänsyn mot naturen, är en god utgångspunkt för all miljöverksamhet."

Jag kommer därför att skicka frågan tillbaka till Brother och be dem förklara det där med miljövinsten lite bättre.

Miljöovanor

En vana är något man gör utan att tänka efter. Men vanor går att ändra och när man vänjer sig vid att göra något på ett nytt sätt så känns det lika bra och naturligt som det första sättet.

En vana som inte är bra är en ovana. Jag funderar över mina ovanor när det gäller det här med hållbarhet - alltså mina "miljöovanor" och vad jag kan göra på bättre sätt i vardagen.

Hur ska man definition en miljöovana - kanske såhär:

En miljöovana är ett oreflekterat sätt att göra vardagliga saker på som innebär att mer resurser förbrukas än om man tänkte efter och gjorde på ett bättre sätt.

En miljöovana som jag tänker på ibland är att öppna kylskåpet en gång och ta ut allt jag behöver istället för att öppna och stänga för varje sak som ska dukas fram. Samma sak när jag ska duka av, då försöker jag först ställa alla saker på bänken vid kylskåpet och sedan ställa in alla på en gång.

En annan ovan som jag försöker tänka på att ändra är att inte tappa upp kall- och varmvatten om vartannat. Ofta är det helt onödigt att gå emellan och tappa varmvatten när man direkt efter måste ha kallvatten igen. Varje gång man gör så spolas onödigt mycket varmvatten bort i slasken. Och på tal om att spola varmt vatten i slasken så varför ska man hälla bort hett vatten från t.ex. potatiskoket? Nej passa på och använd det till att diska ur feta plastförpackningar som ska till återvinningen m.m.

Ytterligare en ovana som har med varmvatten att göra är att låta ettgreppsblandaren stå i mitten och ge ljummet vatten när det egentligen bara behövs kallvatten. Jag försöker därför se till att vrida handtaget så det står på kallt vatten.

Men är det värt så mycket besvär för en så ynklig miljövinst? Det har väl ingen betydelse i det stora hela, ungefär som att spotta i oceanen, eller?

Om alla gjorde det så skulle det visa sig att det faktiskt ger ett visst resultat och det finns många sådana små vinster att göra och tillsammans så gör det skillnad. Boeings nya flygplansvinge har nog kostat en hel del möda att forska fram, trots att den bara förväntas sänka energiförbrukningen 1,5% jämfört med konkurrenten. En ganska liten sänkning för så mycket jobb, men det är en engångskostnad och i längden förväntas det vara  lönsamt. Samma är det med arbetet på att ändra en vardaglig miljöovana - det är ett engångsarbete. När det väl har blivit en vana går det av sig själv och ger sin effekt resten av livet och lärs automatiskt av nästa generation.

Ta hand om människan för miljöns skull

När man tänker på saker man kan göra för en hållbar utveckling är det lätt att stirra sig blind på konkreta, fysiska handling - att det alltså är fråga om att välja rätt i konsumtionsdjungeln och ändra på en massa miljöovanor.

Om vi bara fokuserar på yttre mätbara handlingar är risken överhängande att vi med tiden kommer att bränna ut oss själva och det vinner inte miljön på i längden, tvärtom! Vi behöver byta ut vårt materialistiska synsätt som har bränt ut vår miljö och våra resurser. Vi behöver en bredare syn, en helhetssyn för att ändra på vår situation. Det börjar också gå upp för allt fler att det inte går att mäta lycka och hälsa med pengamått. Men visst, vi behöver ändra mycket av det sätt vi lever på, men för att förändringen ska bli hållbar måste den också komma inifrån. Miljö och hållbar utveckling beror också av hur människan mår - att ta hand om sig själv och andra är med andra ord också ett miljö- och hållbarhetsarbete. Det inre och det yttre hänger ihop!

"Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser oanade mängder energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Samma sak gäller för den som odlar förnöjsamhet, materiellt och andligt, och därmed slipper slösa energi på att blåsa upp sig, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på sin värdighet som människa.

Här är det lätt att se hur inre och yttre landskapsvård betingar  varandra. I ett samhälle med påtagligt många missnöjda, besvikna och "obekräftade" människor tenderar allt fler att bli nappsugare som, om de har råd, tröstar sig med överdriven materiell konsumtion. Och orsakar därmed ökat slitage på naturresurser och miljö. Medan det omvända självklart gäller: En kultur där andliga värden - musik, teater, naturupplevelser, mänsklig gemenskap - anses skänka ökat livsinnehåll och social status blir sannolikt mindre miljöstörande.

Slutsats? Vi bör kalka i sura hjärtan, egna och andras! Plantera på  själens förbrända kalhyggen. Bedriva mental biotopvard, för att tala ekologernas språk. Redskap: Inbördes uppmuntran och "peppning", andlig inspiration, konkreta uppdrag som stimulerar och använder våra personliga gåvor och förmågor. Men också skapa miljöer där vi i nära vänners gemenskap får gråta ut och bearbeta sorg, besvikelser och rädsla."

- Stefan Edman (ur en "Rimligare Värld", s. 39)