Men så plötsligt en morgon när jag skulle ställa ifrån mig cykeln i stället så stod där redan mer än tio andra cyklar. Man skulle kunna tro att det berodde på att vägen nu blivit bar och att luften var varm så folk äntligen kunde börja cykla efter ett långt vinteruppehåll, men nej, så var det inte! Det var första dagen efter påsklovet och jag tänker att folk kände det som att nu var det dags att börja cykla - nu ska det banne vara vår och nu ska cykeln fram. Men väglaget och temperaturen avslöjade inte att det var vår, tvärt om så var det isande kallt, snö och is på vägen. Ja, förutsättningarna för att cykla till jobbet var sämre än veckan före påsk då cykelstället gapade tomt.
Jag har tänkt på det här och det enda jag kan komma fram till är att våra attityder och förväntningar är väldigt viktiga. Vädret och väglaget är inte hela förklaringen till att cyklingen går ner under vintern. Det vi bestämmer oss för och verkligen vill göra, det gör vi oavsett hur omständigheterna ser ut.
Det är alltså möjligt att välja cykeln även när vädret är dåligt!
