Men det är inte oproblematiskt att ta upp en sådan sak till diskussion. Ingen gillar när någon annan tycker att man ska ändra på sig. Många gånger försvara vi det vi gör mer av principen "ingen ska då tala om för mig...", än av att vi faktiskt har rätt i sak. Detta är ett problem för alla som vill någon sorts förändring. Hur goda intentionerna än är så kan resultatet faktiskt blir det motsatta även när det handlar om nära relationer.
Här ska vi fundera på vad vi kan lära om förändringsarbete av Mahatma Gandhis icke-vålds metod (satyagraha). Gandhis metod bygger på att man vädjar till motpartens samvete genom att själv villigt lida för den goda sakens skull och på det viset vinna över på den andre till sin sidan. Det handlar alltså om att bjuda till själv och frivilligt ta en olägenhet och ett lidande. I Gandhis eller Martin Luther Kings människorättskamp handlade det ofta om att med högburet huvud ta sitt straff när man medvetet brutit mot diskriminerande lagar. Men jag tror att dessa principer också är användbara också i mindre sammanhang. I ordspråksboken (bibeln) talas om att visa godhet mot fienden och på så vis "samla glödande kol" på hans huvud. Betydelsen här är att man på det viset når samvete. Det är lite samma sak som satyagraha - genom att frivilligt ta en olägenhet och ett lidande för någon annans skull eller en god saks skull så samlar man glödande kol på huvudet som sedan ligger där och bränner och vädjar till samvetet.
Det gäller alltså att hitta sätt att samla dessa kol för att nå samvetet och på sikt påverka.
För att fortsätta med exemplet om minskad bilåkning så kanske man skulle kunna försöka hitta sätta och tillfällen att hjälpa till med transporter med icke-bil där bil annars skulle ha använts - erbjud dig att utföra ett ärenden när du ändå ska ut och gör det med cykeln!
Den här bilden är kanske lite extrem, men det fungerar utmärkt. Barnen älskar pulkan på vintern (tyvärr är det inte alltid tillräckligt med snö) och det är jätteenkelt att handla flera kassar på affären, fast den här gången fick barnen gå :-)
I nästa inlägg kommer jag att fortsätter fundera om det här...
