lördag 29 december 2012

Vad gör kungahuset för miljön?

Kungen fick mycket beröm för miljöinslaget i sitt årliga jultal. Jag betvivlar inte Kungens engagemang och intresse för miljöfrågorna, men jag undrar ändå om inte forumleringarna i talet som t.ex."Fler i vår värld måste förmås att gå från ord till handling i miljö- och klimatfrågan" inte förpliktigar till att också faktiskt själv göra något konkret.

För att få reda på vad Kungahuset gör för egen del för miljö- och klimatfrågan gick jag in på www.kungahuset.se men där kunde jag inte hitta någon deklaration om miljöpolicy, ingen redogörelser för hur man väljer transportmedel för att minska sin miljöpåverkan, inga uppgifter om hur man försöker minska sin överkonsumtion, ingen information om att man väljer KRAV eller Fairtrade.

Naturligtvis fanns mängder med information om olika sammanhang med miljötema där Kungen deltagit och jag betvivlar som sagt inte att det finns ett genuint intresse och ett engagemang för dessa frågor, men precis som Kungen sade i talet, så behövs att fler går från ord till handling och det är just det som är svårt.



onsdag 19 december 2012

"Grön flagg" och matsvinnet i förskolan

I Förskolan har man "pedagogiska måltider". Det innebär att personalen äter tillsammans med barnen. Syftet är att barnen ska få ett naturligt och positivt förhållande till måltiden - alltså lära sig att förhålla sig på ett bra sätt till mat helt enkelt.

Av det jag sett är matsvinnet i förskolan stort. Mat som slängs är ett stort miljöproblem eftersom det är väldigt energi- och resurskrävande att producera mat. Vi behöver bli mycket bättre på att ta vara på den mat vi så dyrt producerar.

Om det slängs mycket mat i förskolan och måltiden är en s.k. pedagogisk måltid, kan man fråga sig vilket förhållande till att slänga mat som barnen lär sig?

Det är mycket vanligt att man arbetar med "Grön flagg" i skolan - det innebär (saxat från Grön flaggs hemsida):
"Grön Flagg är ett sätt att få lärande för hållbar utveckling att genomsyra arbetet och att jobba mot mål och riktlinjer i läroplaner. Utvecklingen sker både i den pedagogiska verksamheten men också genom en mer hållbar daglig drift av verksamheten."
En hållbar utveckling förutsätter att vi använder den mat vi producerar istället för att kasta bort den. I skolor som seriöst arbetar med "Grön flagg" borde det vara högprioriterat att försöka minska matsvinnet.

Fråga till kommunen om matsvinnet

Jag skrev och frågade Säters kommun om hur stort matsvinnet i förskolan är och om det fanns något arbete för att minska det. Frågan ställdes via mejl och efter att ha påmint en gång fick jag jag svar. Svaret blev att man inte vet, men att "Kostförvaltningen är på gång med att mäta matsvin och jobba för att minska matsvinnet". All kostpersonal har också precis utbildat sig i ämnet.

Det är alltså något på gång i den här frågan - ska följa upp det framöver.

torsdag 13 december 2012

Felix miljöpolicy och gratis porslinsskålar

Felix skriver vackert på hemsidan om sitt miljöengagemang. Det handlar om återhållsamhet med jordens resurser, återanvändning och återvinning.

Jag intresserar mig för hur djupt ner eller långt ut i verksamheten som miljöpolicys verkligen kommer.

Hur tänker Felix kring resursanvändning och återhållsamhet när man skickar ut pallvis med porslinsskålar till butikerna (Okt-2012) och ger en skål gratis till kunderna när de köper x antal Felixsprodukter?

I hur stor utsträckning kommer dessa skålar verkligen att användas?

Om jag går till mig själv så skulle jag nog ta emot en gratis skål om jag fick den, men skulle jag behöva en skål till och skulle jag komma att använda den? Nej, egentligen inte, jag har tillräckligt med skålar och efter ett tag skulle den eller en annan skål hamna på Second Hand eller på tippen för deponering.

Ur miljösynpunkt är det kanske bättre att folk köper det de verkligen vill ha och behöver, än att de i reklamsyfte blir påprackade en massa saker de inte har användning av.

Om Fleix vill locka mig som kund att handla mer Felixprodukter tycker jag att det ligger mer i linje med miljöpolicyn att erbjuda rabatt på själva produkten än att förbruka resurser på att producera en massa onödiga saker att locka mig med.

Fråga till Felix

Jag tog och skrev ett mejl för att fråga hur Felix tänker kring detta och fick snabbt ett hövligt svar med tack för att jag tog mig tid att kontakta Felix. Men det blev inte mycket till svara på själva frågan mer än en försäkran om att "dina synpunkter kommer jag att föra vidare till miljöansvarig samt till våra produktchefer." Det är väl klart att frågan måste till rätt personer, men sedan är jag är intresserad av att höra svaret därifrån - jag skriver alltså igen och frågar om detta och hoppas på svar en gång till.


tisdag 11 december 2012

Inredningstidningar och "slit och släng" mentaliteten

Man pratar ofta om att vi måste bort från "slit och släng" samhället. Om vi ändå tog hand om våra saker och slet ut dem innan vi kasserade dem så var det väl en sak, men det är få saker vi egentligen sliter ut. Det mesta slängs (eller i allt högre grad återvinns) innan det är uttjänt.

Inredningstrender och klädmode avlöser varandra i snabb takt och inspirerar oss att byta ut det gamla och ersätta det med nytt. Starka kommersiella krafter är med och driver den här utvecklingen - för att produktionen ska hållas upp måste helt enkelt gammalt kasseras och ge plats för nytt.

Vad har alla tidningar, magasin och bloggar som lever på att skriva om detta för ansvar?
och problematiserar de konsekvenserna för miljön och våra gemensamma resurser någon gång?

Det räcker inte att skriva om återvinning, miljövänliga och miljöanpassade produkter. Vad är miljöanpassade produkter egentligen? och även miljövänliga produkter belastar miljön. Vi kan återvinna hur mycket som helst och ändå förbruka den här planeten. Plast kan som exempel bara återvinnas ett begränsat antal gånger. Om vi alltså byter ut våra saker i för hög hastighet tär vi ändå för mycket på resurserna.

Ett hållbart samhälle är ett "slit ut och återvinningssamhälle" och dit är det verkligen långt, all återvinning till trots.
"Antingen är man en del av lösningen eller en del av problemet"
Eldridge Cleavers ord är tuffa och utmanande för oss alla.

I mitt förra inlägg "Kan handgjorda kryddskyltar visa vägen..." finns några tankar kring produkters vara eller inte vara och om valet av material och tillverkningssätt kan påverka "slit och släng" beteendet.


måndag 10 december 2012

Kan handgjorda kryddskyltar visa vägen?


Handgjorda kryddskyltar i keramik
Min fru gör kryddskyltar i keramik - väldigt fina med en kombination av funktion och det estetiskt vackra.

Jag har funderat en del på hur försvarbart det är att starta en tillverkning av ännu mer saker i ett samhälle som svämmar över av prylar?

Men jag tänker att den här produktionen är hantverk och inte industri. Om all produktion hade mer inslag av hantverk skulle vi inte kunna producera samma mängder med saker och miljöproblemet hade inte varit lika stort.

Annars om man tänker att vi har behov av att minska mängden onödiga prylar så kan man ju fråga sig om en kryddskylt inte är en produkt man skulle kunna undvara?

Men skönhet och vackra saker har också ett värde och det är just såna andra värden vi måste lära oss värdera högre om vi ska lyckas bygga ett hållbart samhälle. Man kan också fundera över är om inte valet av material och sättet att tillverka på, kan skapa en känsla av respekt för de saker vi har och en vilja att vårda dem - alltså visa vägen bort från "slit och släng mentaliteten".

All odling är dessutom en miljövinst, så om man med vackra saker kan inspirera folk att engagera sig i odling och trivas bättre i sin trädgård så är det bra - både för miljön och för människorna!


måndag 3 december 2012

Mer ekosmart Dagen

Jag var intresserad av att läsa en artikel i tidningen dagen om "Kristna aktivister tog sig in på Bofors" men eftersom jag redan läst 5 fria artiklar samma månad kom jag till deras betalportal - "Pärleporten" (läs mer om detta på frågor och svar på dagen.se)

För att läsa fler artiklar måste jag alltså betala och då erbjuds jag ett par alternativ, men märkligt nog inget alternativ för att endast läsa tidningen på nätet. Det närmaste man kommer är alternativet "EKOSMART" som innebär att man också får papperstidningen på fredagar.

Förvånad skrev jag ett mejl för att fråga om detta och väntar nu på svar:

Hej Dagen,
Jag har redan läst 5 fria artiklar den här månaden och hamnade på därför på Pärleporten när jag klickade på www.dagen.se/nyheter/kristna-aktivister-tog-sin-in-pa-bofors/ men där finns inte något alternativ för enbart nättidning. Ni kallar det för EKOSMART och spelar på att det är ett bra miljöval, men det hade varit mycket enkelt att bli ännu lite mer EKOSMART genom att erbjuda ett alternativ för att läsa tidningen enbart nätet. Jag är inte intresserad av att få någon papperstidning, inte ens på fredagar, men skulle överväga att betala för att kunna läsa tidningen på nätet.

Dagen svara:
Hej, vi har en ren webbprenumeration, den kostar ... Du kan maila tillbaka till mig om det låter intressant!

Kommentar:
Ja, det var ju bra och jag ska fundera på det, men det är synd att man ska behöva skriva till dagen för att få reda på det.


lördag 3 november 2012

Äta snart, sänkt pris, eller ändå fullt pris?

Mat kostar oerhört mycket resurser att producera och det är rent ut sagt förfärligt oansvarigt av oss att slänga så mycket mat som vi faktiskt gör. Vi måste hitta sätt att ta vara på den mat vi producerar.

Mycket mat slängs i butikerna när bäst före datum passerats. En del butiker säljer sådana varor lite billigare, t.ex. med 30% eller 50% rabatt. Ett problem - i alla fall i mindre butiker - kan vara att folk väntar med att handla tills priset sätts ner. Men butiken måste få sälja det mesta till vanligt pris för att det ska fungera. För att stävja detta väljer butiken att konsekvent "svinna", d.v.s. slänga, allt i soporna istället.

Jag har gått och grunnat på ett sätt att komma runt detta. Eftersom maten håller längre än bäst före datum så är den inte sämre. Det är lika bra mat för kunden som annan mat. Det kräver dock lite mer tanke på att förbruka den lite snabbare, det är allt!

Egentligen skulle den inte behöva prissänkas så förfärligt mycket alls.

Men hur ska man förmå kunden att ändå köpa den då?

Bilden till höger visar ett bra motiv - att spara på naturens resurser. Det är första gången jag ser den motiveringen så tydligt i en butik.

Men jag kommer inte ifrån att prissänkningen inte står i relation till kvaliteten på maten.

Mitt förslag är att maten ska säljas till fullt pris eller bara med en mindre rabatt, låt säga 10%, men att butiken drar av motsvarande 30% eller 50% från summan och ger till hjälpprojekt.

Då skulle maten här värderas för vad den är värd, men det skulle ändå finnas ett starkt och konkret motiv för konsumenterna att köpa mat även efter bäst före datum.


tisdag 23 oktober 2012

Fina svenska frukter ruttnar bort

Två meter vid sidan av en gångväg växer ett gammalt plommonträd. Det är inte många grenar på trädet som är vid liv, men de som är det, är fulla med mogen frukt. Ganska mycket har rasat av och ligger på marken. Ingen verkar bry sig om trädet trots att folk regelbundet rör sig alldeles intill. Förmodligen har den ganska nya vägen och gångbanan byggts på en gammal tomt där det en gång fanns fruktträd. Plommonträdet lever kvar vid dikesrenen och bär fortfarande frukt, men ingen äter den. Jag stannar och smakar på plommonen som är jättegoda (jag plockar också en liten burk och tar med hem).

Det är väl märkligt att samma människor som dagligen går förbi det där trädet förmodligen köper frukt i affären. Den frukten är inte lokalodlad, i bästa fall kommer den från södra Sverige eller Europa, men mest troligt är det att den odlats i fjärran länder och transporterats över halva jordklotet. Och så står en sån jättefin frukt och sakta ruttna bort ett par kvarter från den där affären.



lördag 13 oktober 2012

Nytt sätt och se på Återvinningscentralen (tippen)

Var hitta Mineritskiva med storleken 30x30cm

Jag behöver några mindre bitar Mineritskiva - alltså en sån där otroligt dyr cementbaserad byggskiva.

En hel ny skiva kostar mellan 7-800 hundra kronor i handeln och tre fjärdedelar av skivan skulle bli stående i mitt garage på obestämd tid.

När jag tänker efter så byggde min granne om huset för några år sedan och han använde då bl.a. sådana skivor. Förhoppningsfull traskar jag alltså över gatan och knackar på för att fråga, men nej, han har inga bitar kvar - allt spill hamnade efter ett tag på tippen för deponering. Sorgligt nog skulle förmodligen en hel del av den där tre fjärdedels skivan i mitt garage med tiden också drabbas av detta öde.

Vilket slöseri!

Men vad ska man göra om man inte har möjlighet att återanvända spillet själv?

Byggmaterial på Second Hand

Ett sätt är att utveckla Second Hand med byggmaterial? Naturligtvis gärna för välgörande ändamål, vilket gör spillet dubbel nytta - dels spara på miljö och resurser och hjälpa människor med behov.

Jag hade i alla fall åkt dit och letat Mineritskivespill och samtidigt rensat ut lite i garaget och tagit med dit. Då skulle jag inte behöva spara på så mycket och istället få mer plats hemma.

men ännu bättre skulle det vara med:

Ett nytt sätt och se på Återvinningscentralen (tippen)


Det som lämnas till återvinningscentralen är liksom borta som resurs. Den som slänger har rätten att slänga och har något slängts så ska det förbli slängt. Det är principen som gäller idag.

Men det är ju vansinne och ett brott mot mänskligheten att slösa med resurserna på det sättet. Därför borde principen vara såhär istället:

När någon vill göra sig av med något så ska den resursen i möjligaste mån återföras som resurs för andra att använda om de vill och kan det. Återvinningsstationen skulle alltså sortera och lagra allt slängt material och göra det möjligt för andra att ta den resursen i bruk.



torsdag 27 september 2012

Varför så lite byggmaterial på Second Hand

Det slängs på tok för mycket i vårt samhälle. Gamla saker är väl en sak (även om jag tycker att det många gånger skulle gå och ta reda på mer), men när helt nya saker kastas går det inte att komma ifrån att det är slöseri och systemfel.

Det kommunala bostadsbolaget renoverar lägenheter och utanför huset står flera containers där man slänger skräp m.m. Jag tycker dock inte att allt är skräp. Det finns rätt gott om användbart material som lämnas för att brännas eller deponeras på tippen.

På bilden till höger syns ett stort knippe splitter nya vitlackerade lister med längder upp åt två meter och däröver. I andra containers skymtar regelbundet allt från nära på halva gipsskivor till ventilationsrör. Allt fullt användbart och helt nytt. Sedan tillkommer naturligtvis allt gammalt utrivet material som också det många gånger går att använda.

På nästa bild syns flera långa helt nya (dyra) panelskivor av MDF som ligger i containern för brännbart på tippen. Flera av skivorna är endast ursågade lite i kanterna.



Vad säger miljöpolicyn?

Jag är övertygad om att både det kommunala bostadsbolaget och flera av de olika firmorna som anlitats för renoveringarna tänker miljö, i alla fall på pappret - man har miljöpolicys som man säkert är stolta och nöjda med. Men som jag funderat på tidigare, så är frågan hur djupt ner i verksamheten miljöpolicyn egentligen sipprar. Om alla miljöpolicys fina ord hade sipprat ner i verksamheten ordentligt, borde det skära i hjärtat att slänga helt nya och användbara material direkt på tippen.

Vad göra med överblivet byggmaterial då?

Om man inte har möjlighet att återanvända materialet själv kunde man kanske lämna det till välgörande ändamål. Det är dubbel nytta - dels sparar man miljö och resurser och så hjälper man människor med behov. Varför kunde inte företag och hantverkare i lite större utsträckning lämna saker till Second Hand?




måndag 24 september 2012

Mjölk med utgångsdatum


Vad händer med en mjölkliter som gått en dag över utgångsdatum?

Ja, butiken sorterar normalt bort den och "svinnar" den, d.v.s. slänger den i soporna.

Vad gör jag då om butiken missat att slänga den och ser den i butikshyllan?

Ja, det är förmodligen inte fel på den i alla fall (mjölk kan gå flera dagar över datum utan problem) och jag kommer att förbruka den redan idag eller imorgon, så visst kan jag köpa den. Först tänker jag köper den om jag får den lite billigare, men när jag frågar en personal så får jag veta att butiken inte rear mejeri.

Vad gör jag nu? Ska jag låta en helt OK mjölkliter kastas i soporna, eller?

Men efter en stunds övervägande så köper jag den i alla fall.

Varför slänga en fullt OK mjölk? Mat kostar oerhört mycket resurser att producera och det är rent ut sagt förfärligt oansvarigt av oss att slänga så mycket mat som vi slänger. Vi måste hitta sätt att ta vara på den mat vi producerar.



lördag 22 september 2012

Nytillverkade strömkablar direkt på tippen


Skrivartillverkaren Brother packar två strömkablar till sina skrivare, en vanlig svensk och en engelsk med tre stift som inte går att använda här, utan bara duger till att kastas direkt i återvinningen.

Om man räknar på 100 000 enheter blir det en hel långtradare om 20 ton kablar som tillverkas enbart för att kastas!

Här är Brothers svarsmejl:
"Tack för din fråga och dina synpunkter och ditt engagemang för miljön.  Brother är väldigt engagerad i miljöarbetet på alla nivåer. Det gäller fabriker, distribution och lagerhållning. Sedan en tid tillbaka så är merparten av våra produkter anpassade för de nordiska länderna och lagerhållningen är centraliserad för de nordiska kunderna och återförsäljarkanalerna. 
Den extra kabel som du nämner är avsedd för nya elinstallationer i Danmark. De har två system där nyinstallationer har den kabeln med tre stift och de gamla installationerna kan använda den andra kabeln som då är likadan för Sverige, Norge och Finland. Ett krav för CE-märkningen är att båda kablarna då finns med i kartongen. Miljövinsten i att ha en modell för hela Norden överväger dock miljöbelastningen med den extra kabeln."
Svaret förklarar att det är mer rationellt och må hända mer lönsamt för Brother att bara ha en modell för hela den nordiska marknaden, men det förklarar inte hur det ger en miljövinst.

Om man går in på Brothers hemsida och läser om deras miljöarbete får man reda på att det är grundat på den japanska ”Mottainai” -mentaliteten  (ett ord som uttrycker sorg över något som gått till spillo utan att ha använts till fullo). Följ länken och läs - det är en intressant text och där står bl.a. följande:
"Att använda alla material och varor varsamt och visa hänsyn mot naturen, är en god utgångspunkt för all miljöverksamhet."
Jag kommer därför att skicka frågan tillbaka till Brother och be dem förklara det där med miljövinsten lite bättre.



onsdag 19 september 2012

Miljöovanor

En vana är något man gör utan att tänka efter. Men vanor går att ändra och när man vänjer sig vid att göra något på ett nytt sätt så känns det lika bra och naturligt som det första sättet.

En vana som inte är bra är en ovana. Jag funderar över mina ovanor när det gäller det här med hållbarhet - alltså mina "miljöovanor" och vad jag kan göra på bättre sätt i vardagen.

Hur ska man definition en miljöovana - kanske såhär:
En miljöovana är ett oreflekterat sätt att göra vardagliga saker på som innebär att mer resurser förbrukas än om man tänkte efter och gjorde på ett bättre sätt.
En miljöovana som jag tänker på ibland är att öppna kylskåpet en gång och ta ut allt jag behöver istället för att öppna och stänga för varje sak som ska dukas fram. Samma sak när jag ska duka av, då försöker jag först ställa alla saker på bänken vid kylskåpet och sedan ställa in alla på en gång.

En annan ovan som jag försöker tänka på att ändra är att inte tappa upp kall- och varmvatten om vartannat. Ofta är det helt onödigt att gå emellan och tappa varmvatten när man direkt efter måste ha kallvatten igen. Varje gång man gör så spolas onödigt mycket varmvatten bort i slasken. Och på tal om att spola varmt vatten i slasken så varför ska man hälla bort hett vatten från t.ex. potatiskoket? Nej passa på och använd det till att diska ur feta plastförpackningar som ska till återvinningen m.m.

Ytterligare en ovana som har med varmvatten att göra är att låta ettgreppsblandaren stå i mitten och ge ljummet vatten när det egentligen bara behövs kallvatten. Jag försöker därför se till att vrida handtaget så det står på kallt vatten.

Men är det värt så mycket besvär för en så ynklig miljövinst? Det har väl ingen betydelse i det stora hela, ungefär som att spotta i oceanen, eller?

Om alla gjorde det så skulle det visa sig att det faktiskt ger ett visst resultat och det finns många sådana små vinster att göra och tillsammans så gör det skillnad. Boeings nya flygplansvinge har nog kostat en hel del möda att forska fram, trots att den bara förväntas sänka energiförbrukningen 1,5% jämfört med konkurrenten. En ganska liten sänkning för så mycket jobb, men det är en engångskostnad och i längden förväntas det vara  lönsamt. Samma är det med arbetet på att ändra en vardaglig miljöovana - det är ett engångsarbete. När det väl har blivit en vana går det av sig själv och ger sin effekt resten av livet och lärs automatiskt av nästa generation.

Ta hand om människan för miljöns skull

När man tänker på saker man kan göra för en hållbar utveckling är det lätt att stirra sig blind på konkreta, fysiska handling - att det alltså är fråga om att välja rätt i konsumtionsdjungeln och ändra på en massa miljöovanor.

Om vi bara fokuserar på yttre mätbara handlingar är risken överhängande att vi med tiden kommer att bränna ut oss själva och det vinner inte miljön på i längden, tvärtom! Vi behöver byta ut vårt materialistiska synsätt som har bränt ut vår miljö och våra resurser. Vi behöver en bredare syn, en helhetssyn för att ändra på vår situation. Det börjar också gå upp för allt fler att det inte går att mäta lycka och hälsa med pengamått. Men visst, vi behöver ändra mycket av det sätt vi lever på, men för att förändringen ska bli hållbar måste den också komma inifrån. Miljö och hållbar utveckling beror också av hur människan mår - att ta hand om sig själv och andra är med andra ord också ett miljö- och hållbarhetsarbete. Det inre och det yttre hänger ihop!
"Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser oanade mängder energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Samma sak gäller för den som odlar förnöjsamhet, materiellt och andligt, och därmed slipper slösa energi på att blåsa upp sig, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på sin värdighet som människa.
Här är det lätt att se hur inre och yttre landskapsvård betingar  varandra. I ett samhälle med påtagligt många missnöjda, besvikna och "obekräftade" människor tenderar allt fler att bli nappsugare som, om de har råd, tröstar sig med överdriven materiell konsumtion. Och orsakar därmed ökat slitage på naturresurser och miljö. Medan det omvända självklart gäller: En kultur där andliga värden - musik, teater, naturupplevelser, mänsklig gemenskap - anses skänka ökat livsinnehåll och social status blir sannolikt mindre miljöstörande.
Slutsats? Vi bör kalka i sura hjärtan, egna och andras! Plantera på  själens förbrända kalhyggen. Bedriva mental biotopvard, för att tala ekologernas språk. Redskap: Inbördes uppmuntran och "peppning", andlig inspiration, konkreta uppdrag som stimulerar och använder våra personliga gåvor och förmågor. Men också skapa miljöer där vi i nära vänners gemenskap får gråta ut och bearbeta sorg, besvikelser och rädsla."
- Stefan Edman (ur en "Rimligare Värld", s. 39) 

onsdag 25 juli 2012

Sopsortering och annan New Age

Hur hänger rubriken på den här texten ihop?

Ja, den kommer från en kristen vän till mig som hörde någon formulera sig just så i nedsättande ordalag.

Vad har då sopsortering och New Age gemensamt?

Det finns kristna grupper som ser miljöförstöring och krig som ett tecken på att vi lever i den "yttersta tiden", d.v.s. att Jesus snart ska komma tillbaka. På något vis har man gett upp om den här världen och ser bara djävul och ondska överallt och eftersom man menar att det hör till tiden som vi lever i är det lönlöst att försöka bekämpa det.

Det tragiska är att man på det viset ger K Marx helt rätt som på sin tid talade om  religionen som ett opium för folket, d.v.s. att man väntar på livet efter detta istället för att engagera sig i hur människors livsförhållanden är här och nu.

Men det är inte religionen i sig det är fel på utan hur människan använder den. Allt kan ju som bekant missbrukas för dunkla syften. Man måste fråga sig om det inte är rätt bekvämt att smita undan sitt ansvar med hänvisning till Gud. Jag tror att den gemensamma nämnaren i det här uttalandet om sopsortering och New Age är fruktan/rädsla för det främmande som man inte kommit på själv och en ovilja att förändras och ta intryck utifrån.

Men hur kan man bortse från bibelns budskap om att vårdra och ta hand om skapelsen och att den är fylld med uppmaningar att ta ansvar för de som är fattiga och lider. Jo, man demoniserar det man inte tycker om och klassar det som Djävulens verk och så hänvisar man till uppenbarelser från högre makter som inte kan eller får ifrågasättas. Det här blir lite långt, men följande citat ur Harry Månsus biografi "Min resa" (Cordia 2008) visar hur en del kristna använt samma strategi för att avfärda både miljö- och fredsrörelsen som New Age:
"När jag lägger sista handen vid Shalom Jord [anm. Månsus bok om bl.a. miljö- och fredsarbete i bibelns ljus] får jag varningsbrev från kristna som vill rädda mig från Antikrists sammansvärjning. I två av breven ligger en kassett med "Ett profetiskt budskap till Nordens folk" inspelad vid en stor förbönskonferens i Stockholm. Det är samma "profet" som jag tidigare samarbetat med vid en karismatisk konferens i Katarina kyrka. Profeten hävdar nu att Satan kastats ner från himlen och att jorden är den enda arena han har kvar att förföra mänskligheten på. Därför mobiliserar Satan världsvida freds- och miljörörelser för planetens bevarande. Även de kristna freds- och miljökonferenserna tjänar Antikrist."
"Evangelikala kristna i USA sätter genast in ett formidabelt artilleri mot New Age.  Enligt suggestiva författare som säljer i miljonupplagor är det Satan själv som förklär sig till en ljusets ängel och vilseleder mänskligheten i dessa yttersta tider. New Age är en 'demonisk sammansvärjning'  som infiltrerar politik, näringsliv och kyrkor ... Märkligt nog dyker skräckpropagandan upp i Sverige vid samma tid. Internationella bönenätverk och karismatiska rörelser importerar nidbilderna och ger dem profetisk dignitet."
"Efter besöket på Café Pan har vi en välkänd andlig ledare och hans hustru som gäster i vårt hem. Vi kommer från samma väckelsekristna rötter och har varit förenade i en ekumenisk vision för kristenheten och för ett bestämt område i Stockholm. Men demoniseringen av världen och New Age-skräcken har radikalt förändrat ledarens synsätt och framtoning. Om Gud ska kunna verka och ge väckelse på en ort måste kristna enligt hans nya synsätt först genom bön och "andlig krigföring" skapa "befriade områden", det vill säga öppningar i de demoniska skikt som ligger över och behärskar våra samhällen. Det är för att överbrygga det tragiska svalget mellan oss som vi äter en måltid, dricker kaffe och sätter oss i soffan för att samtala. Jag nämner besöket på Café Pan och ser hur ledarens ansikte stramar till och fylls av rädsla. Han frågar om jag var omgiven av en "bönekedja" när jag var inne och lyssnade på föredraget. Med "bönekedja" menas kristna vänner som ber för mig medan jag är inne på Caféet, så att det demoniska inflytandet inte invaderar och tar herraväldet över mig. Nu är jag bibelteolog och ganska trygg i min tro och personlighet. För mig är tanken befängd att Guds beskydd och min tro skulle vara så bräckliga att jag inte ens kan lyssna på ett föredrag på ett New Age-center. Men för många kristna som älskar hängivelsen i lovsången och bönerna får dessa karismatiska ledare och profetiska budskap en oerhörd auktoritet. Demonisering av världen har samma suggestiva kraft som och har ersatt gångna tiders överspända apokalyptik."


söndag 8 juli 2012

Hur djupt ner sipprar miljöpolicyn? - fortsättning

Jag har berättat hur jag granskat Thenenaders rörs miljöpolicy. Det är viktigt att hålla en god ton och inte förfalla till att bara klaga. Det är lätt att kritisera men svårare att vara konstruktiv. Om det ska bli en dialog måste man lyssna och ta till vara det som faktiskt är bra.

Jag tror att alla vi vanliga människor måste lägga oss i mer och ifrågasätta hur saker går till, men vi måste vara noga med hur vi gör det, om vi ska göra någon verklig nytta. När det gäller Thenanders rör så upplevde jag en irritation över att jag lade mig i. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att bli ifrågasatt, särskilt om man tycker att man gör ett bra jobb, men man kan inte räkna med att hantera allt internt. Idag är det nödvändigt att vara transparent och öppen och det har ett företag mycket att vinna på. När jag rådfrågade en vän om hur jag agerat i detta enskilda fall kommenterade han att jag uppträtt osvenskt, kanske är det så att vi är lite för försiktiga och inte vågar ta ställning och sticka ut, men för miljöns skull måste vi nog börja göra det (och det är något som alla får vänja sig vid). Hur bra vi än tycker oss vara så finns det nog ändå mer som vi inte riktigt tänkt på. Som sagt miljöpolicys måste sippra djupt ner i alla aspekter av det vi gör.

Jag tror och hoppas att Thenanders rör och jag ändå trots allt kom till någon sorts konstruktiv dialog till slut. Här är mitt sammanfattande sista inlägg:

Hej och glad midsommar!
Jag vill inte/behöver inte diskutera det enskilda fallet. Jag har bara använt det för att lyfta en större fråga. 
Jag tycker inte du ska se den här diskussionen som bortkastad tid, tvärt om ta det på miljöpolicy-kontot. 
Den fråga jag velat lyfta har ni formulerat rätt bra på hemsidan:
"vi ska sträva efter att öka kunskapen och höja medvetandet kring miljöfrågor hos våra anställda"
Miljön är beroende av hur vi agerar i alla sammanhang. Den medvetenheten behöver bli mycket högre. Miljötänket måste in som en naturlig aspekt i allt handlande. Miljöpolicys behöver sippra djupt ner i verksamheten.

torsdag 21 juni 2012

Hur djupt ner sipprar miljöpolicyn?


Att köra 110 km/tim där det är 90 km/tim är inte bara olagligt, det ger också upp till 20% högre bränsleförbrukning. När jag blev omkörd av en bil från Thenanders rör i den hastigheten tog jag och skrev ett mejl om detta. På företagets hemsida kan man bl.a. ta del av företagets miljöpolicy - där står:
"Detta innebär att vi ska sträva efter att öka kunskapen och höja medvetandet kring miljöfrågor hos våra anställda ... ständigt sträva efter att förbättra utnyttjandet av våra naturresurser" 
Policyn ger uttryck för att miljöarbetet är ett pågående arbete. Ingen kan vara helt färdig från början och så som vårt samhälle ser ut idag får man nog utgå från att det hela tiden finns mer att göra på miljöområdet. Det är alltså inte så konstigt om det finns saker som man inte riktigt tänkt på än. Om man menar allvar tycker jag då att man skulle välkomna seriösa reaktioner och förslag på ytterligare åtgärder.

Att ta fram en miljöpolicy som ser bra ut är kanske inte så svårt och kräver inte så mycket arbete. Det verkliga arbete och det som verkligen betyder något är hur miljötänket sipprar ner i vardagen. Det är ganska enkelt att byta ut glödlampor till lågenergilampor eller att köpa in miljöbilar. Det krävs betydligt mer för att ändra varje anställds beteende och få in ett miljötänk i ryggmärgen. Lampor som lyser där ingen vistas ska reflexmässigt släckas, värmen ska sänkas där den inte behövs, dörrar ska inte öppnas i onödan o.s.v. När jag hämtar eller lämnar barnen på dagis tittar jag alltid i torkskåpet efter kläder; om jag då bara finner torra kläder (vilket ofta är fallet) men att timern fortfarande har en timme kvar så stänger jag av. Det finns hur mycket som helst att jobba med.

Åter till Thenanders rör

Jag har jag försökt att ge företaget en ärlig chans att reagera på min synpunkter. När jag skrivit om liknande händelser till andra företag har jag enbart fått positiva reaktioner och vänligt bemötande. Jag har inte behov av att hänga ut det här företaget och hoppas på en bra kontakt.

Jag har ställt en fråga om vad företaget säger om den här händelsen med fortkörningen och att den bryter mot miljöpolicy.

Svaret jag fått är "hur vi hanterar saker internt är vår sak och ingenting för allmänheten."

Jag tror inte det fungerar med den här frågan och har svarat följande:

"Ditt företag går ut med offentlig information (läs miljöpolicy på hemsidan) som ger en bild av att ditt företaget är seriöst, ansvarstagande och därmed ett bra val för en kund. När sedan ditt företag offentligt (läs i trafiken) visar upp en praktik som bryter mot den, är det en offentlig fråga. Miljön är kollektiv och alla måste samarbeta för att rädda den. Ett av de viktigaste redskapen i detta arbete är dialogen. Om ni menar allvar med dessa frågor måste ni tåla en granskning och delta i dialogen."

Väntar nu på svar och hoppas på en dialog.

Läs fortsättningen och avslutande reflektioner...


onsdag 13 juni 2012

Fortkörning bryter mot miljöpolicy

Jag irriteras av bilar som kör för fort eller vårdslöst i trafiken. Ibland tutar jag argt för att påkalla uppmärksamhet över hur någon kör. Jag förundras verkligen när bilar med företagslogga kör för fort eller på annat sätt bryter mot trafikregler.

En bil med reklamtext är en ambassadör för företaget. Om då föraren t.ex. kör fortare än tillåten hastighet, göra vårdslösa omkörningar eller hålla otillräckligt avstånd, så sänder företaget ut signaler om att man inte bryr sig om svenska lagar och inte drar sig för att utsätta andra för fara. Det är knappast sådana signaler som ett företag vill sända ut till folk.

Att köra 110 km/tim där det är 90 km/tim är inte bara olagligt, det ger också upp till 20% högre bränsleförbrukning.

För ett tag sedan blev jag omkörd av en bil med texten ANTICIMEX i stora bokstäver på sidan. Den omkörande bilen höll minst 20 km/tim högre hastighet än tillåtet. Väl hemma surfade jag in på Anticimex hemsida och fann en tydligt miljöpolicy där man säger sig sträva efter att minska användningen av resurser och minska sin påverkan på miljön. Målsättningen är också att Anticimex samtliga fordon ska följa transportstyrelsens miljöbilsdefinition.

Jag tog och skrev ett mejl till Anticimex för att påtala att det trafikbeteende jag observerat både är olagligt och motverkar deras storstilade miljöpolicy. Jag gav dom också ett förslag om att låta alla förare köra ecodriving.

Anticimex svarade imponerande snabbt - det tog bara 3-4 timmar så blev jag uppringd av regionschefen i Falun som tackade för att jag kontaktat dom om det här; han höll helt med mig och menade att det naturligtvis inte skulle gå till på det viset och lovade att gå vidare med ärendet.

Annat är det med Thenanders rör i Borlänge som jag också skrivit till och nu i mer än en vecka väntat på svar ifrån - jag återkommer säkert om detta - fortsättningen...


onsdag 6 juni 2012

Varför känns inte mervärdet på samma sätt (2)

En gång hörde jag en pappa förklara för sin son vad det är för skillnad mellan "vanlig" mjölk och KRAV mjölk. Vid mejerikylen frågan den lille pojken vilken mjölk han skulle ta. Pappan svarade och pekade, men pojken undrade vad KRAV mjölken bredvid var för något. Pappan svarade hastigt: "det är samma sak".

KRAV eller Fairtrade produkter kostar mer, men inte för att de har mer eller bättre smak. Om jag inte vet vilken produkt som är vilken kan jag inte avgöra vem som är vem. Det högre priset kommer av att de produceras på etiskt och miljömässigt bättre sätt. Med tankens hjälp kan jag förstå att dessa produkter har ett mervärde som motiverar att de kostar mer, men betyder det lika mycket för mig?

Mervärdet för KRAV och Fairtrade ligger på det moraliska planet. Frågan är om jag känner det moraliska mervärdet lika tydligt som mervärdet från en dyrare produkt som ger mig en kännbar bättre upplevelse eller annan fördel?

Läs också: varför känns inte mervärdet på samma sätt (1)


fredag 1 juni 2012

Politik för ökad kollektivtrafik på en mindre ort

I den förra posten diskuterade jag politik eller eget ansvar och kom fram till att eget ansvar är förutsättningen för politiken.

När jag hör ordet miljöpolitik tänker jag först på skatter och andra styrmedel som ska knuffa utvecklingen i rätt riktning. Ibland handlar miljöpolitik om att ge människor ett alternativ för deras egna ansvar, för om det inte finns miljöriktiga alternativ kan människor inte ta sitt eget ansvar.

Om man tar ett exempel med kollektivtrafik så krävs det att den håller en viss nivå för att den ska vara ett verkligt alternativ. I vårt samhälle förväntas marknadskrafterna ge oss det vi efterfrågar. Alltså om fler börjar åka buss kommer bussbolaget att finna det lönsamt med fler avgångar. Men om avgångarna är för få så är bussen inget alternativ och den kan aldrig komma att efterfrågas mer.

Detta är ett stort problem på mindre orter. I min egen lilla stad, Säter, byggdes en ny och rätt stor förskola i Mora by för några år sedan. Det är inte lätt att åka kollektivt till ett jobb som förskollärare där. Det beror på två saker. För det första så ligger förskolan alldeles för långt från närmaste busshållplats och för det andra så är bussavgångarna så få att det oftast inte passar.

Det första problemet skulle lösas om busslinjen lades om lite och fick en extra hållplats. Detta kan kommunen påverka bussbolaget att göra.

Det andra problemet är svårare, men kommunen skulle kunna fatta beslut om att alla kommunala arbetsplatser, t.ex. barnomsorg, skola och äldrevård i möjligaste mån anpassade schemaläggning efter busstidtabellen.

Faktum är att verksamheten som den ser ut idag är anpassad efter bilismens krav. Den nybyggda förskolan har t.ex. en stor parkeringsplats och motorvärmareuttag för personalen. Personalen betalar något för att använda motorvärmarna, men jag kan aldrig tro att det täcker in alla kostnader för att anlägga och underhålla parkeringsplatserna och motorvärmarna.

Varför inte börja anpassa verksamheten efter kollektivtrafikens förutsättningar och låta detta kosta några kronor om nödvändigt, precis som man gör med bilismen? Det skulle vara en investering för framtiden inte bara för miljön, utan också för bättre kommunikationer.


fredag 25 maj 2012

Politik eller eget ansvar

Miljöpartiet skriver i brännpunkt på SvD att politiken är viktigare än personligt ansvar för att komma till rätta med miljöproblemen. Vaggar man inte in människor i en falsk trygghet när man säger: "det är inte dig det är fel på – det är politiken". Det låter tryggt och skönt, inga krav, inget ansvar - jag gör inte fel när jag kör bil i onödan eller köper matvaror som fraktats runt halva jordklotet. Det är klart att det är bekvämare att lägga över ansvaret på andra - på politiker, men hur är det egentligen, får vi inte de politiker som vi röstar på. Hur ska jag kunna rösta på politiker som fattar rätt politiska beslut om inte jag tar mitt ansvar och röstar på dem? Är det då lättare att rösta på politiker som fattar beslut som tvingar mig att ändra livsstil, än att jag själv ändra livsstil?

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma ifrån att det personliga ansvaret faktiskt är mer grundläggande än politiken eftersom det krävs ett visst mått av personligt ansvar att få fram en miljövänlig politik.

Fortsätting: miljöpolitiken kan ge människor ett alternativ för deras egna ansvar...

tisdag 22 maj 2012

Varför känns inte mervärdet på samma sätt (1)

Man får det man betala för brukar man säga. Med det menas att en billigare produkt sällan är lika bra och har samma funktioner som en dyrare. Om jag personligen får ut något extra av en dyrare produkt så har den produkten ett odiskutabelt mervärde för mig. Samma sak gäller för matvaror som kostar mer, om de är godare eller smaka bättre så känns det naturligt att betala ett högre pris för dem.

Alltså när jag köper något som ger MIG en fördel som märks och känns så är mervärdet påtagligt.

Men hur är det med KRAV och Fairtrade produkter? Känner jag mervärdet även där?

Läs också: Varför känns inte mervärdet på samma sätt (2)


torsdag 17 maj 2012

"Fronta" KRAV produkter i din lokala matbutik

En vana som kan ge mersmak för KRAV:

Jag har på eget initiativ börjat hjälp min lokala matbutik att "fronta" några KRAV produkter. "Frontning" innebär att att man hela tiden flyttar fram varor så det blir fullt längst fram på hyllkanten. Det är ett sätt att göra butiken mer säljande och för KRAV produkterna är det ju bra. När jag handlar min mjölk så ser jag till att de två rader KRAV mjölk som finns får fullt med mjölklitrar längst fram på hyllan så de syns ordentligt för nästa kund. Likadant gör jag med äggen och några andra produkter som jag alltid köper KRAV av.

Efter ett kort tag har detta blivit en vana och det rycker i fingrarna att göra detsamma med andra produkter som jag passerar förbi i gångarna. Så det dröjer nog inte så länge till innan händerna rör vi fler KRAV produkter och då är det fråga om, om de inte också åker ner i kundvagnen av bara farten.

söndag 13 maj 2012

Det går att göra saker på alternativa sätt.

När jag var yngre hade jag en idé om att försöka göra saker med vänster hand istället för höger, som t.ex. att borsta tänderna. Först kändes det väldigt bakfram, det tog långt tid och blev sådär resultat. Motiverad av en föreställning om att jag på det viset kanske skulle främja både höger och vänster hjärnhalva (vänster hjärnhalva styr högra sidan och tvärtom) fortsatte jag enträget. Med tiden tränade jag upp min förmåga och jag vande mig med det nya sättet.

Jag vet inte om det där med vänster/höger hjärnhalva riktigt håller, men det gav mig två viktiga insikter. För det första så går det faktiskt riktigt bra att göra saker på alternativa sätt, och för det andra så kan man vänja om en gammal vana och börja göra på ett nytt sätt.

Paretos lag eller först till kvarnprincipen, kalla det vad man vill, men en liten fördel och ett litet försprång tenderar att utökas på andras bekostnad. I en värld styrd av kommersiella intressen och marknadsföring får man utgå från att det inte alltid är det bästa som vinner framgång.

Om man med den insikten börjar fundera över miljö och hållbarhet inser man att det finns mycket vi kan göra på alternativa sätt. Varför inte göra som någon kommenterade i ett tidigare inlägg här och helt enkelt räkna bort det dåliga alternativet som möjligt alternativ.


Vi skulle alltså kunna bestämma oss för att allt vi gör och allt vi har ska gå i linje med en hållbar utveckling.

Varför ska vi t.ex. envisas med att äta äpplen på våren när de måste importeras långt bortifrån? Likadant med alla typer av frukter och grönsaker, varför inte anpassa sig till när det är säsong för dessa produkter? Eller varför ödsla transporter på flytande tvål som ju mest består av vatten? Ja, det var ett par saker som jag funderar på just nu. Det skulle lika gärna kunna vara självklart för oss att man inte gör så som vi gör idag med dessa saker.

torsdag 10 maj 2012

Cykelvägar och KRAV-produkter vid kassorna


När jag läste rubriken Hägglund vill ha fler cykelvägar tänkte jag att artikeln åtminstone skulle handla något lite om det miljövänliga i att cykla framför att åka bil, men inte. Enligt Hägglund skulle cykelvägarna vara ett medel för att bekämpa ökningen av fetma hos befolkningen. Det skulle göras genom:
"fler cykelvägar, frukt och grönt vid kassorna i ställer för godis och andra hälsobringande förändringar" 
Hägglunds idé lär vara hämtad från Storbritannien. Jag har förmånen att ha en engelsman till granne och han har berättat för mig om fler lysande idéer värda att ta efter. För några år sedan kunde man köpa en ny cykel i England för halva priset. Det var den förra Engelska regeringen som gav skattebefrielse på cykelköp, om man köpte den genom sin arbetsgivare och skrev under på att cykla till jobbet några dagar i veckan. Tänk om vi en dag fick läsa följande i tidningen här i Sverige:
"Regering föreslår sänkt skatt på cyklar, fler cykelvägar och KRAV-produkter vid kassorna som ett led i att bygga ett mer hållbart samhälle. En positiv förväntad bieffekt är att människor samtidigt kommer att må bättre"


måndag 7 maj 2012

Vapenexporten och beslutsvåndan i mataffären

När frågan om vapenexporten kom på tal i söndagens partiledardebatt blev det intressant. Hur svårt är det inte att genomföra det man egentligen tycker är rätt. Ingen vill egentligen sälja vapen, speciellt inte till diktaturer, men när man ställs inför valet att lägga ner så kostar det för mycket. I det här fallet är det jobbens om går före. En annan gång är det något annat. Det är alltid någon omständighet som gör att man tycker att man inte just nu kan göra det man egentligen säger sig vilja göra och vet är rätt. Det här kämpar vi med på alla plan. Jag kämpar med det. Alla står inför det valet varje dag, inte minst när vi köper vår mat i affären!

fredag 4 maj 2012

"Pappa, lova att du tar en KRAV!"

När jag ska springa in på affären och plocka upp en mjölk får min 4 åriga dotter mig att lova att välja en KRAV mjölk - "för då får kossorna det  lite bättre och jag tycker ju om kor och kalvar".

Ja, så är det ju, eller hur? Självklart, pappa, nu kan du inte längre ta något annat än KRAV.

Med barnperspektivet kom frågan så nära att valet i en hast blev självklart. Sedan den dagen för knappt ett år sedan är det bara KRAV-mjölk som gäller i familjen.