Politik eller eget ansvar

Miljöpartiet skriver i brännpunkt på SvD att politiken är viktigare än personligt ansvar för att komma till rätta med miljöproblemen. Vaggar man inte in människor i en falsk trygghet när man säger: "det är inte dig det är fel på – det är politiken". Det låter tryggt och skönt, inga krav, inget ansvar - jag gör inte fel när jag kör bil i onödan eller köper matvaror som fraktats runt halva jordklotet. Det är klart att det är bekvämare att lägga över ansvaret på andra - på politiker, men hur är det egentligen, får vi inte de politiker som vi röstar på. Hur ska jag kunna rösta på politiker som fattar rätt politiska beslut om inte jag tar mitt ansvar och röstar på dem? Är det då lättare att rösta på politiker som fattar beslut som tvingar mig att ändra livsstil, än att jag själv ändra livsstil?

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma ifrån att det personliga ansvaret faktiskt är mer grundläggande än politiken eftersom det krävs ett visst mått av personligt ansvar att få fram en miljövänlig politik.

Fortsätting: miljöpolitiken kan ge människor ett alternativ för deras egna ansvar...

Varför känns inte mervärdet på samma sätt (1)

Man får det man betala för brukar man säga. Med det menas att en billigare produkt sällan är lika bra och har samma funktioner som en dyrare. Om jag personligen får ut något extra av en dyrare produkt så har den produkten ett odiskutabelt mervärde för mig. Samma sak gäller för matvaror som kostar mer, om de är godare eller smaka bättre så känns det naturligt att betala ett högre pris för dem.

Alltså när jag köper något som ger MIG en fördel som märks och känns så är mervärdet påtagligt.

Men hur är det med KRAV och Fairtrade produkter? Känner jag mervärdet även där?

Läs också: Varför känns inte mervärdet på samma sätt (2)

"Fronta" KRAV produkter i din lokala matbutik

En vana som kan ge mersmak för KRAV:

Jag har på eget initiativ börjat hjälp min lokala matbutik att "fronta" några KRAV produkter. "Frontning" innebär att att man hela tiden flyttar fram varor så det blir fullt längst fram på hyllkanten. Det är ett sätt att göra butiken mer säljande och för KRAV produkterna är det ju bra. När jag handlar min mjölk så ser jag till att de två rader KRAV mjölk som finns får fullt med mjölklitrar längst fram på hyllan så de syns ordentligt för nästa kund. Likadant gör jag med äggen och några andra produkter som jag alltid köper KRAV av.

Efter ett kort tag har detta blivit en vana och det rycker i fingrarna att göra detsamma med andra produkter som jag passerar förbi i gångarna. Så det dröjer nog inte så länge till innan händerna rör vi fler KRAV produkter och då är det fråga om, om de inte också åker ner i kundvagnen av bara farten.

Det går att göra saker på alternativa sätt.

När jag var yngre hade jag en idé om att försöka göra saker med vänster hand istället för höger, som t.ex. att borsta tänderna. Först kändes det väldigt bakfram, det tog långt tid och blev sådär resultat. Motiverad av en föreställning om att jag på det viset kanske skulle främja både höger och vänster hjärnhalva (vänster hjärnhalva styr högra sidan och tvärtom) fortsatte jag enträget. Med tiden tränade jag upp min förmåga och jag vande mig med det nya sättet.

Jag vet inte om det där med vänster/höger hjärnhalva riktigt håller, men det gav mig två viktiga insikter. För det första så går det faktiskt riktigt bra att göra saker på alternativa sätt, och för det andra så kan man vänja om en gammal vana och börja göra på ett nytt sätt.

Paretos lag eller först till kvarnprincipen, kalla det vad man vill, men en liten fördel och ett litet försprång tenderar att utökas på andras bekostnad. I en värld styrd av kommersiella intressen och marknadsföring får man utgå från att det inte alltid är det bästa som vinner framgång.

Om man med den insikten börjar fundera över miljö och hållbarhet inser man att det finns mycket vi kan göra på alternativa sätt. Varför inte göra som någon kommenterade i ett tidigare inlägg här och helt enkelt räkna bort det dåliga alternativet som möjligt alternativ.


Vi skulle alltså kunna bestämma oss för att allt vi gör och allt vi har ska gå i linje med en hållbar utveckling.

Varför ska vi t.ex. envisas med att äta äpplen på våren när de måste importeras långt bortifrån? Likadant med alla typer av frukter och grönsaker, varför inte anpassa sig till när det är säsong för dessa produkter? Eller varför ödsla transporter på flytande tvål som ju mest består av vatten? Ja, det var ett par saker som jag funderar på just nu. Det skulle lika gärna kunna vara självklart för oss att man inte gör så som vi gör idag med dessa saker.

Cykelvägar och KRAV-produkter vid kassorna

När jag läste rubriken Hägglund vill ha fler cykelvägar tänkte jag att artikeln åtminstone skulle handla något lite om det miljövänliga i att cykla framför att åka bil, men inte. Enligt Hägglund skulle cykelvägarna vara ett medel för att bekämpa ökningen av fetma hos befolkningen. Det skulle göras genom:

"fler cykelvägar, frukt och grönt vid kassorna i ställer för godis och andra hälsobringande förändringar" 

Hägglunds idé lär vara hämtad från Storbritannien. Jag har förmånen att ha en engelsman till granne och han har berättat för mig om fler lysande idéer värda att ta efter. För några år sedan kunde man köpa en ny cykel i England för halva priset. Det var den förra Engelska regeringen som gav skattebefrielse på cykelköp, om man köpte den genom sin arbetsgivare och skrev under på att cykla till jobbet några dagar i veckan. Tänk om vi en dag fick läsa följande i tidningen här i Sverige:

"Regering föreslår sänkt skatt på cyklar, fler cykelvägar och KRAV-produkter vid kassorna som ett led i att bygga ett mer hållbart samhälle. En positiv förväntad bieffekt är att människor samtidigt kommer att må bättre"

Vapenexporten och beslutsvåndan i mataffären

När frågan om vapenexporten kom på tal i söndagens partiledardebatt blev det intressant. Hur svårt är det inte att genomföra det man egentligen tycker är rätt. Ingen vill egentligen sälja vapen, speciellt inte till diktaturer, men när man ställs inför valet att lägga ner så kostar det för mycket. I det här fallet är det jobbens om går före. En annan gång är det något annat. Det är alltid någon omständighet som gör att man tycker att man inte just nu kan göra det man egentligen säger sig vilja göra och vet är rätt. Det här kämpar vi med på alla plan. Jag kämpar med det. Alla står inför det valet varje dag, inte minst när vi köper vår mat i affären!

"Pappa, lova att du tar en KRAV!"

När jag ska springa in på affären och plocka upp en mjölk får min 4 åriga dotter mig att lova att välja en KRAV mjölk - "för då får kossorna det  lite bättre och jag tycker ju om kor och kalvar".

Ja, så är det ju, eller hur? Självklart, pappa, nu kan du inte längre ta något annat än KRAV.

Med barnperspektivet kom frågan så nära att valet i en hast blev självklart. Sedan den dagen för knappt ett år sedan är det bara KRAV-mjölk som gäller i familjen.