Ta hand om människan för miljöns skull

När man tänker på saker man kan göra för en hållbar utveckling är det lätt att stirra sig blind på konkreta, fysiska handling - att det alltså är fråga om att välja rätt i konsumtionsdjungeln och ändra på en massa miljöovanor.

Om vi bara fokuserar på yttre mätbara handlingar är risken överhängande att vi med tiden kommer att bränna ut oss själva och det vinner inte miljön på i längden, tvärtom! Vi behöver byta ut vårt materialistiska synsätt som har bränt ut vår miljö och våra resurser. Vi behöver en bredare syn, en helhetssyn för att ändra på vår situation. Det börjar också gå upp för allt fler att det inte går att mäta lycka och hälsa med pengamått. Men visst, vi behöver ändra mycket av det sätt vi lever på, men för att förändringen ska bli hållbar måste den också komma inifrån. Miljö och hållbar utveckling beror också av hur människan mår - att ta hand om sig själv och andra är med andra ord också ett miljö- och hållbarhetsarbete. Det inre och det yttre hänger ihop!

"Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser oanade mängder energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Samma sak gäller för den som odlar förnöjsamhet, materiellt och andligt, och därmed slipper slösa energi på att blåsa upp sig, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på sin värdighet som människa.

Här är det lätt att se hur inre och yttre landskapsvård betingar  varandra. I ett samhälle med påtagligt många missnöjda, besvikna och "obekräftade" människor tenderar allt fler att bli nappsugare som, om de har råd, tröstar sig med överdriven materiell konsumtion. Och orsakar därmed ökat slitage på naturresurser och miljö. Medan det omvända självklart gäller: En kultur där andliga värden - musik, teater, naturupplevelser, mänsklig gemenskap - anses skänka ökat livsinnehåll och social status blir sannolikt mindre miljöstörande.

Slutsats? Vi bör kalka i sura hjärtan, egna och andras! Plantera på  själens förbrända kalhyggen. Bedriva mental biotopvard, för att tala ekologernas språk. Redskap: Inbördes uppmuntran och "peppning", andlig inspiration, konkreta uppdrag som stimulerar och använder våra personliga gåvor och förmågor. Men också skapa miljöer där vi i nära vänners gemenskap får gråta ut och bearbeta sorg, besvikelser och rädsla."

- Stefan Edman (ur en "Rimligare Värld", s. 39)